Stadsmänniskor kommer till landet...
Igår åkte vi till Nora till H:s moster Birgitta och hennes man Hasse och kusinerna Fredrik, Hanna, Filippa och Miranda. Dom bor ute på landet och har får - och nu på våren också lamm... Var ute hos lammen - gick omkring bland alla dessa små ulliga söta varelser och deras mammor, som alla bräkte i kör och ville bli kliade. De turades om att slicka på mina händer och bita i snörena på mina lånade gummistövlar... Häftigt. Tog upp en liten lammunge i famnen och hon satte igång att tugga på mitt hår, haha. Hade systemkameran med och tog en massa bilder. Få se om jag kan scanna in några sen och lägga ut.
Det absolut roligaste var när klockan började närma sig 16 och alla fåren började bli hungriga. Det ljudet går inte att beskriva. När vi kom med maten skrek dom allihopa "BÄÄÄÄ" - stora som små. Alla fåren sprang och trängdes i fållorna för att komma först till maten, och då blev det ju stor plats för de små lammen att springa omkring och leka. Dom hoppade och studsade - och jag skrattade så jag grät. Dom såg ju såå söta och roliga ut!!
Men det sötaste jag sett i hela mitt liv låg inne i huset, i en bur i hallen. Det var ett litet, litet, litet lamm - mindre än min gympasko - ett lamm som knappt kunde stå på benen (lammet var hjulbent och benen var alldeles sneda, och antagligen hade det inte kraft heller att stå upp längre stunder) och som såg så liten och ynklig ut så du skulle inte tro det. Hasse berättade att han tyckt så synd om det här lammet att han inte kunde låta bli och därför tagit det med sig in i huset och matade det med nappflaska - men antagligen skulle det inte kunna överleva... Åhh om jag bara hade smugglat med mig det hem!!!!!!
Det var en mysig dag, med strålande sol och fantastiskt god mat och trevligt sällskap. Måste åka tillbaka nästa vår när dom nya lammen kommer också... Skulle vilja ta med Busan - jäklar vad hon luktade på oss när vi kom hem! Hon förstod inte alls vart vi hade varit och varför vi luktade som en hel ladugård...
Det absolut roligaste var när klockan började närma sig 16 och alla fåren började bli hungriga. Det ljudet går inte att beskriva. När vi kom med maten skrek dom allihopa "BÄÄÄÄ" - stora som små. Alla fåren sprang och trängdes i fållorna för att komma först till maten, och då blev det ju stor plats för de små lammen att springa omkring och leka. Dom hoppade och studsade - och jag skrattade så jag grät. Dom såg ju såå söta och roliga ut!!
Men det sötaste jag sett i hela mitt liv låg inne i huset, i en bur i hallen. Det var ett litet, litet, litet lamm - mindre än min gympasko - ett lamm som knappt kunde stå på benen (lammet var hjulbent och benen var alldeles sneda, och antagligen hade det inte kraft heller att stå upp längre stunder) och som såg så liten och ynklig ut så du skulle inte tro det. Hasse berättade att han tyckt så synd om det här lammet att han inte kunde låta bli och därför tagit det med sig in i huset och matade det med nappflaska - men antagligen skulle det inte kunna överleva... Åhh om jag bara hade smugglat med mig det hem!!!!!!
Det var en mysig dag, med strålande sol och fantastiskt god mat och trevligt sällskap. Måste åka tillbaka nästa vår när dom nya lammen kommer också... Skulle vilja ta med Busan - jäklar vad hon luktade på oss när vi kom hem! Hon förstod inte alls vart vi hade varit och varför vi luktade som en hel ladugård...
Kommentarer
Postat av: Tinna
Hej igen! Min inriktning är Språk och språkutveckling (svenska), matte, so och specilapedagogik. Men jag läser med inrikting mot låg och mellanstadiet. Är inne på min näst sista termin :)
Trackback