magicbean

Har ont i ryggen och kände mig så seg och stel, så jag tvingade med Henrik ut på en kort promenad runt kvarteret (i pausen under VM-finalen). Det går bra att gå så länge det är planmark, men dessa förbannade trappor upp till lägenheten är inte roliga. Halvvägs upp måste jag stanna och vila, och så tittar jag på Henrik och säger på skoj:
 
"Jag orkar inte. Kan du inte bära mig?"
"Nej" säger han.
"Varför inte?" frågar jag.
Hans svar kommer helt spontant: "Då kommer jag dö..."

Åh, vad vi skrattade!! Jag förstår dig älskling, jag orkar knappt själv, haha!

33 dagar kvar...