magicbean

Igår fick hon somna in, vår fina lilla Bicky. Jag visste att det skulle bli jobbigt. Trots att jag de senaste åren varit medveten om att det snart kan vara dags, har jag aldrig riktigt velat tänka tanken fullt ut. Att hon blivit gammal... Vet att mamma brukade säga att för en hund är alla år efter 10 bara bonusår. Men jag kan inte riktigt minnas en tid när hon inte funnits hos oss. Det känns riktigt, riktigt jobbigt. Att hon aldrig kommer springa glatt bredvid mig mer... eller ligga i soffan med huvudet på kudden :) Nu springer hon i himlen med Oliver och Pysen :) Det känns bra att tänka så. Jag vet att hon har det bra nu, hon behöver inte få ont eller må dåligt. Det är rent egoistiskt som jag vill ha henne kvar här hos oss, för det gör så ont i hjärtat. Saknar dig så mycket Bicky-bucken!

Ouooouuuooo... Sov gott min fina vän...