magicbean

Jag som fortfarande har svårt att förstå att han är här, att jag är mamma till den här fina lilla killen... och så blir han 6 månader idag! Så stor... det har gått så fort och hänt så mycket. Och det blir bara roligare och roligare (=



Vi firar genom att åka till Enköping och träffa Emma (= Ha en bra dag allihopa!

Vi har bestämt att vi inte ska köpa några julklappar i år, och på ett sätt känns det ganska skönt när man ser alla stressade människor som springer ut o in i affärerna. Men på ett sätt känns det jättetråkigt... för mig är julklappar en självklarhet på julafton! Det viktiga är inte att jag ska få julklappar, utan det är egentligen roligare att få ge bort något man vet uppskattas av mottagaren. Men, i år blir det som sagt inga julklappar... Har bara köpt en, till Lucas. Och en liten till mamma & pappa, som jag beställt på nätet. Få se om den hinner komma före jul, annars blir det väl en nyårspresent istället. Och en till mig och Henrik (= Nästa år, när jag börjat jobba, då blir det många paket igen. Som det ska va!

Fick inte sova så gott, för Lucas har åkt på en riktig förkylning, så han hostar och snörvlar och näsan är tvärtjock... Han vaknade före 05 och somnade inte om förrän efter 07. Det märks ju förstås att han inte mår bra, men han är enastående duktig. Trots att han knappt får luft, är han bara glad (= Är så stolt över honom. Vi gav honom lite näsdroppar nu innan han skulle sova för natten, och det märktes skillnad på en gång, så förhoppningsvis får han sova bättre inatt. Imorgon ska vi till BVC på 6-månaderskontroll. Då blir det läkarbesök och vaccinationsspruta.

Det blir bara en kort stund nu, Lucas sitter i sin gåstol och kör gärnet inne i vardagsrummet, så jag måste hålla koll så han inte drar ner mina gardiner eller nåt annat spännande som han kan hitta på...
Efter hans sovstund åker vi in till Stockholm och träffar Anna. Ska bli jättemysigt. Vi ska inte göra nåt speciellt, bara gå och strosa lite, kanske gå och titta på bröllopsklänningar (= På eftermiddagen kommer Sofia in också, när hon slutat jobbet, och då ska vi gå och äta nånstans och prata, prata, prata. Ska bli så skönt att få träffa dem igen!!

Vi har alltid sagt att när vi flyttar till hus så ska vår lilla misse Busan få bli utekatt, eller ute-och innekatt (= om hon vill. Sagt och gjort. Det var lite jobbigt första gången att släppa ut henne, för tänk om hon inte skulle komma hem igen?! Men det visade sig att hon inte var så jätteintresserad av att ta långa turer, utan hon var ganska nöjd med att få strosa runt på altanen och lukta på allt spännande runt omkring henne. I ungefär 2 minuter, sen stod hon vid dörren och jamade och ville bli insläppt. Tills nu för en timme sen när jag släppte ut henne på baksidan... Det regnar ute och jag trodde inte att hon skulle vilja gå ut alls, men när jag efter några minuter öppnade dörren för att släppa in henne igen var hon borta!! Jag ropade på henne och väntade en stund, men ingen Busan. Efter 10 minuter syntes hon fortfarande inte till. Kanske är jag lite överbeskyddande när det gäller min son och mina djur... men nu började jag faktiskt bli lite orolig. Tänk om något hänt?!

En halvtimme var hon ute på äventyr. När jag efter typ 20:e gången öppnade altandörren och ropade på henne kom hon springande i regnet. Hon hade varit inne i grannens trädgård och snokat runt (= Glad och nöjd gick hon direkt till matskålen och sen vidare till sin korg. Och där ligger hon fortfarande och sover gott. Kanske drömmer hon att hon springer runt i frihet i en helt ny värld, vad vet jag...

Jag förberedde mig mentalt hela gårdagen inför kvällens sömnexperiment och när klockan var 21.15 och Lucas började bli trött var jag redo för det värsta. Vi la honom i sin säng, gav honom nappen och sa godnatt. Och lillkillen somnar på en gång... Snopet! Sen sov han nästan två timmar och vaknade vid 23 och var jätteledsen. Jag försökte trösta honom liggandes i sängen, det fungerade inte. Jag tog upp honom och vaggade honom, det fungerade inte. Jag gav honom lite vatten, det fungerade inte. Jag la mig med honom på sängen, det fungerade inte. Jag gav honom mat, det fungerade... och sen la jag honom tillbaka i sin säng och han sov gott till 04.40. Då blev det lite mer mat och sen sov han till 08.30. Hur sjutton ska man veta vad som är rätt? BVC säger att när barnet är 5 månader ska det klara av att sova en hel natt utan mat... vore nice med en beskrivning i hur man lyckas med det också. 

Fem månader gammal är han nu, och lillkillen som tidigare varit så enkel att ha att göra med har de senaste veckorna blivit svårsövd på kvällarna, och vaknar flera gånger varje natt och är ledsen, hungrig och/eller otrygg. 40 minuter har vi hållit på nu ikväll att försöka få honom att somna och vi har fortfarande inte lyckats. Alla andra tider på dygnet går det hur bra som helst, han somnar när han är trött helt enkelt, men på kvällarna blir det skrik, skrik och protester. Det är jobbigt, både för honom och för oss. Henrik har precis löst av mig, och nu sitter jag här vid datorn. Har suttit och kollat lite på nätet och läst om olika sömnmetoder. Hur ska man veta vilka som är bra och inte? Femminutersmetoden eller skrikmetoden som den också kallas känns lite väl hjärtlös, men samtidigt säger ju många att den fungerar... Att ha honom sovandes i våra sängar fungerar inte, för då får vi ju aldrig sova själva. Och det är ju själva insomningen som är det stora problemet. Att buffa på rumpan och vagga honom har vi gjort sen han föddes och det fungerar bra på dagarna, men inte på kvällarna. Nåt måste vi göra, för det fungerar ju inte att han ska somna efter 22 varje kväll, och vi också, helt utmattade alla tre... Och sen bli väckt igen två timmar senare. Om nån har nåt bra tips som fungerat, får ni gärna höra av er (=