magicbean

Lucas vaknade 05.30 imorse och var hungrig. Gav honom mat och hoppades att han skulle somna om, men inte. Han var hur pigg som helst, så det var bara att gå upp. Men men, Henrik är hemma idag också och solen skiner, så det är dumt att klaga. Ska lämna lillkillen hemma med sin pappa idag och ta en tur till Jakobsberg. Ska leta lite galonkläder (stavas det så?) och lite annat smått och gott. Fick förresten mina bröllopssmycken igår :) Hade beställt på nätet. Ett halsband och ett armband av vita sötvattenspärlor. Jättefina var de, till och med finare i verkligheten än på bild :) Roligt! Sitter fortfarande och väntar på mitt paket från Panduro. Förstår inte varför det tar sån tid? Kanske måste kolla upp att det inte blivit nåt fel med min beställning...

Ha en skön dag!

Tydligen behövde jag förtydliga mitt tidigare inlägg om förskolepersonalen:

Som jag skrev tidigare har jag INTE gjort någon vetenskaplig undersökning om hur förskolepersonalen spenderar sin tid på jobbet. I min blogg skriver jag om saker som jag upplever, saker jag ser, hör, känner, saker som berör mig osv. Det är MINA TANKAR och allt jag skriver är självklart SUBJEKTIVT! Mitt förra inlägg handlar inte om förskolepersonal generellt, utan om saker jag sett på de förskolor som jag passerar varje dag på mina barnvagnspromenader. Jag är övertygad om att det finns förskolor där allt fungerar jättebra, och det finns förskolor där det inte fungerar. Som inom alla yrken eftersom det är människor det handlar om och människor är olika.

Jag har inget emot att barn får leka själva, tvärtom! Jag tror att barn lär sig mycket av att leka med andra barn. Jag tror också att barn lär sig mycket av att leka med vuxna. Eller jag vet det. Eftersom jag har ett barn själv. Det jag tycker är tråkigt är när vuxna människor som får betalt för att ha uppsyn över våra barn inte är tillsammans med barnen, utan står för sig själva, med ryggen mot barnen och tjattrar med varandra. Det är just den brist på tillsyn av barnen som jag reagerar över!

På en förskola exempelvis ser jag en liten knatte, strax över året, som knallar iväg över ängen - helt själv. Långt långt bort står personalen och ser ingenting. Dom pratar och skrattar och ser ut att ha mycket trevligt. I mina tankar är jag glad att det inte är en badstrand dom befinner sig på... och att min Lucas inte ska gå på den förskolan. På en annan förskola ser jag en helt tom gård med en barnvagn. Och jag hör på långt håll det stackars barnet som ligger och skriker och gråter. Det hinner ta flera minuter innan jag kommer fram till förskolan, och fortfarande finns ingen personal i sikte. Vet inte hur länge han/hon har legat där ensam och skrikit, och jag vet heller inte hur lång tid det tog efter att jag promenerat vidare tills personalen kom dit. Men jag är glad att det inte är mitt barn som ligger där i vagnen... Och att min Lucas inte ska gå på den förskolan.

Kanske tänker man annorlunda när man själv får barn, jag vet inte. Helt klart ställer man högre krav när det gäller det mest värdefulla man har. Men jag tycker nog inte att det är ok ändå, oavsett vems barn det handlar om. Jag fasthåller att det är pedagogens ansvar att ha uppsikt över sina förskolebarn/elever. Barn lär sig mycket av att leka på egen hand, absolut. Men jag betalar inte en massa pengar för att mitt barn ska få klara sig själv. Då hade han ju lika gärna kunnat vara ensam hemma istället!