magicbean

Idag fick jag se Lucas första riktiga skratt! Han låg på en filt i köket medan jag fixade frukost. Plötsligt började han snacka en massa och skrattade och log!! Wow - va häftigt! Han har lett ganska mycket tidigare, men bara nån gång då och då, aldrig så här länge. Det kändes mer "på riktigt" såhär... ( = Var tvungen att ringa pappa Henrik och berätta på en gång. Tänk, nu börjar det...

Fast hans första skratt var det nog tyvärr ( = mormor som fick se - före mamma o pappa . Det var i går kväll när vi var på besök i Bålsta... Hon hade Lucas uppe på övervåningen och provade en vinteroverall, "för han var ju kall om fötterna", när hon ropade på oss andra. "Han skrattar", "skynda er han skrattar mycket" ropade hon och vi sprang upp. Fast då var det redan över ) = Jäkla mormor *ler*

Hmmm, vi skulle ju kunna låtsas som att det var mer på riktigt idag... så det blev mamma som fick se det första skrattet och inte mormor... ( =

Ja, så var ännu en skön helg över. Imorrn är det måndag, vilket betyder att Henrik jobbar och jag och Lucas får vara varandras sällskap. Det är visserligen ett ganska bra sällskap, trots att han inte säger så mycket - men det är ju såklart mysigare när vi kan vara tillsammans alla tre. Tur att dagarna går så fort, så det snart är helg igen!

Båda killarna sover nu och jag ska alldeles strax gå och lägga mig jag också, men jag ville bara skriva några rader först. Satt och tänkte på hösten som kommer. Det känns lite konstigt att jag inte ska tillbaka till skolan, och jag ska inte jobba heller. Jag ska bara vara hemma... Ett helt år ska jag vara hemma - ja drygt ett år till och med. Konstigt. Att man kan få lov att bara vara hemma. Inte jobba eller plugga. Bara vara hemma. Ja, jag inbillar mig inte att det inte krävs mycket jobb att ta hand om ett litet barn, det är inte det. Jag är övertygad om att jag kommer att ha fullt upp. Men tänk! Att få möjligheten att bara vara hemma... Nej, det är svårt att fatta faktiskt. Lyxigt... Tänk va bra vi har det!

Har precis suttit vid datorn och i telefon för att försöka få klarhet i hur jag ska göra för att begära föräldrapenning hos Försäkringskassan... Provade först med deras hemsida, men lyckades inte hitta svar på just min fråga, och ringde därför min handläggare i Uppsala. Där var det upptaget de tre gånger jag försökte, så istället letade jag mig fram på hemsidan för att hitta numret till kundtjänst. Jag ringer dit, får sitta i telefonkö i några minuter och när jag kommer fram presenterar jag mitt ärende, varpå tjejen i luren säger att jag ska prata med en handläggare och kopplar mig... till växeln. Där får jag återigen presentera mig och mitt ärende och hon kopplar mig vidare till en handläggare. Min handläggare i Uppsala (= Den här gången är det inte upptaget och jag kommer fram. Jag presenterar mig och ställer min fråga och får klara, tydliga besked. Såhär gör du, bla bla bla. Ordning och reda, löning på... den 26:e varje månad (= Mycket är det som är krångligt och långsamt på Försäkringskassan, men min handläggare i Uppsala vet iallafall vad hon håller på med - och förbaskat trevlig är hon också!

Det har verkligen varit en avkopplande och mysig dag! Träffade Erica och hennes Felicia på förmiddagen - vi gick och åt lunch på Hamncafét och fördrev sedan några timmar på stan. Gick i affärer, åt glass på torget, drack kaffe och pratade, pratade... Vi har verkligen jättetrevligt när vi träffas, det känns som att vi känt varandra länge - inte att vi bara träffats två gånger (= Hennes Felicia är hur gullig som helst, och i och med att hon bara ligger två veckor före Lucas är det så roligt att se hur hon är. Ett smakprov på hur Lucas kommer vara inom några veckor (när det gäller vakenhet, ögonkontakt, leenden osv). Ska bli spännande att se hur han blir...

Träffade Emma som drev omkring o letade gardintyg, och vid 16-tiden var Erika färdig hos frissan och vi gick allihopa och käkade middag på Kakelugnen. Lisa tillkom och vi gick tillbaka upp på torget. Det var "grillnatta" igår, kanonfint väder, Magnus & Roger spelade och vi satt i solen och njöt av bra musik och trevligt sällskap. Henrik slöt upp med oss och syrran och Roberto kom förbi på vägen till bion. Träffade också på några gamla klasskompisar från gymnasiet och stod och pratade en stund. Det var hur mycket folk på stan som helst - riktigt trevlig stämning blev det... Sen var det bara att promenera hem igen med Lucas i vagnen... Han har varit så mysig hela långa dagen!!

När vi kom hem tog jag en avsvalkande dusch (ååhhh va sköööönt) och efteråt var det Lucas tur att få bli ren och fin. Ett bad i fotbaljan tyckte han var huuur mysigt som helst!! Jättekul att se att han verkligen njuter... Sen ville han inte sova dock... tror inte det beror på badet, utan bara att han sovit så bra hela dagen och kanske helt enkelt inte var trött. Kan vara att han har en liten vakenperiod på kvällen?... Vi försökte söva honom i två timmar, och sen var det dags att äta igen (= Efter kvällsmålet la vi honom i vagnen och han somnade hur lätt som helst. En bra avslutning på en härlig dag!

Gonatt!

En trött mamma... får nog leva på kaffe idag. Har ätit frukost precis och ska ta och göra mig iordning och promenera ner på stan. Ska träffa Erica och hennes söta lilla Felicia. Ska bli kul att se om Felicia tänker vara vaken nånting, eller om hon ska sova hela tiden som förra gången vi träffades... Det blir en fika och kanske en promenad om det inte är för varmt, och så ska jag göra alla ärenden som jag skulle ha gjort igår.

På eftermiddagen kommer faster Erika hit. Hon skulle till frissan, och frågade om vi ville leka lite med henne efteråt. Såklart vi vill! (Och så bra, för då får jag hjälp när jag ska ner till tvättstugan. Det är inte lätt när man är själv med en liten femveckors bebbe...)

Ska försöka hinna med en liten sovstund nångång där emellan också, så jag blir människa igen... 
Kram på er!

Borde egentligen sova, och jag är trött, men det är så skönt vid den här tiden att jag gärna vill sitta uppe en liten stund innan jag går och lägger mig igen. Lucas håller på att somna efter ett ordentligt mål, och det är helt tyst och fridfullt.

Tänk att han har funnits i fem veckor nu... trots att allt är nytt känns det som att han alltid funnits hos oss. Denna lilla kille - de känslor han väcker hos mig... jag kan känna mig sååå trött och less när det varit en lång dag och han inte kan somna, och vips försvinner irritationen så fort jag tittar på honom, luktar på honom eller känner på honom. Så värnlös och liten, så trött och ledsen, så beroende av oss... Det är som att jag har hur mycket ork och kraft som helst, trots att jag egentligen är jättetrött. Och tur är väl det...


Så söt när han sover...

Tyckte den här bilden var så härlig!! Min hungriga lilla kille... Mamma vill pussas och Lucas vill äta (=

Älskar dig så mycket min fining!

Hade tänkt ta en promenad ner på stan idag - hade en hel del ärenden. Skulle äta lunch med syrran, gå o byta lite kläder, lämna in en fotorulle för framkallning, öppna ett konto till lill-killen... Men Roberto berättade att det var 35 grader ute, så jag bestämde mig för att stanna hemma istället. Vill ju inte att Lucas ska få värmeslag - och inte jag heller (= Har dragit ner alla persienner där solen skiner in genom fönstrena, så det håller sig lite svalare iallafall...

Igår var vi i Bålsta - Lucas åkte buss för första gången i sitt liv (= Det gick jättebra! Jag ammade på busshållplatsen och när vi satt på bussen, sen låg han och kollade ut lite genom fönstret innan han tvärslocknade nästan på en gång. Skönt att det fungerar så bra, det är ju så smidigt att ta bussen! Han vaknade inte ens när vi kom fram och jag var tvungen att byta blöja på honom (han hade lagt av en ordentlig laddning...). Däremot vaknade han när han kissade på sig själv... så kan det gå (=. Det är ju liksom ingen styrsel riktigt i den där lilla snorren än... 

På väg hem gick det bra också, men det var supervarmt i bussen. Vet inte om AC:n inte fungerade eller vad det var. Lucas verkade inte bry sig så mycket dock, han sov så gott hela vägen. När jag lyfte upp honom när vi kom hem var det helt svettigt där han haft sitt huvud... Stackars liten...

När vi klev på bussen satt det en kvinna på "barnvagns- och rullstolsplatsen", och hon gjorde ingen ansats att flytta på sig... Så jag frågade vänligt om jag kunde få sitta där? Vilken min jag fick tillbaka! Det tyckte hon tydligen inte om! Så konstigt tycker jag - hela bussen var ju full av tomma platser, och jag hade bara ett alternativ - och hon blir irriterad! Ja, man lär sig verkligen nya saker hela tiden... Tänker på rullstolsbundna - dom kan inte ha det lätt i vårt samhälle...

Ja, så har ännu en skön dag snart gått... Lucas har idag varit som en klocka, och vi har båda kunnat sova gott (= Sömn kan verkligen göra underverk med humöret (eller tvärtom, om man inte fått sova).

Det händer inte så mycket på dagarna nu. Jag pratade med min mormor i telefon i morse innan tuppluren - hon mådde bra. Vid 13-tiden tog vi en promenad till Nallens och köpte ett parasoll, och sen förbi ICA för att köpa lite mjölk och fil. Efter det var det dags att gå hem igen och amma och sova. Just nu ligger Lucas ute på balkongen och sover, och jag ska sätta igång att laga lite mat till Henrik kommer hem vid 18-tiden.

Imorgon ska vi träffa Erica - en tjej jag lärt känna här på nätet, genom Familjeliv - och hennes lilla knodd Felicia. Det ska bli kul. Vi har aldrig träffats i verkligheten, men vi har chattat i nästan nio månader så det känns som vi känner varandra väl (=

Ville bara meddela att han följt mat-och sovklockan exakt,  vilket betyder en skön natt för mig ( =
Nu ska jag gå o sova vidare... tills det är dags igen klockan 06.30

KRAM!

Lucas somnade nyss i insatsen ute på balkongen, och jag har suttit och läst en liten stund (har precis börjat på Karin Alvtegens Skuld). Vilken underbar liten kille vi har ( = Han somnade helt utan problem... det känns såååå skönt att vi börjar lära känna vårt barns små egenheter nu och har lyckats få in lite rutiner. Stort tack mamma för att du visat oss dessa små insomningstips - utan dig hade vi varit ute och dragit vagn just nu istället för att få sitta i lugn och ro och njuta av en skön sommarkväll!

Idag har jag, Lucas och mamma varit i Västerås och träffat morbror Johan. Vi tog tåget och tog en liten shoppingtur på stan. En sen lunch hann vi med också, innan tåget gick tillbaka... Lite tråkigt att dom går så sällan nu på sommaren (tågen alltså) - jag hade gärna stannat nån timme till med dig Johan-pohan. Älskar dig massor lillebror!! Känns så bra att vi börjat träffas såhär igen. Har saknat dig!!

När vi kom hem möttes vi upp av morfar och gick hem och drack en kopp kaffe. Sen slappade vi lite och mormor o morfar åkte hem till sig. Själv la jag mig i soffan och kollade lite på TV. Tänk, va länge sen det var jag gjorde det ( = Lucas sov så gott efter en varm dag. Få se hur länge han vill sova nu...

Nu ska jag passa på att vila en liten stund. Ha en fortsatt skön kväll allihopa!

Jag berättade ju igår om vår sköna dag... Tyvärr kan jag inte påstå att kvällen var lika lugn och fridfull (=

Vid 21 gick Henrik på promenad med Lucas för att få honom att somna. Strax före 22 ringde jag honom för att höra hur det gick. Inte så bra tydligen... Jag gick ut jag också och mötte upp killarna. Tillsammans fick vi lillen att somna runt 22-tiden, och sen tog vi en promenad för att han skulle komma in i djup sömn så vi kunde gå hem och sova vi också. Vid 23 vaknade han och var jätteledsen. Övertrött antagligen och lite hungrig... Vi gick runt ett tag och lyckades få honom relativt lugn, men han ville INTE sova! Till slut gick vi hem, släckte ner alla lampor i lägenheten och kröp ner i sängen. Att amma verkar ibland vara den enda lösningen, och den här gången fungerade det perfekt. Han somnade vid mitt bröst nån gång vid 23.30-00.00...

Det märks så tydligt att det blir lite "problem" på kvällarna när vi gjort saker på dagarna, till skillnad från när vi bara varit hemma eller när jag tagit promenader själv utan att träffa en massa folk. Kanske blir det för mycket intryck för honom?! Det är klart, han är ju bara 3 veckor gammal, så det är ju inte konstigt att han är lite känslig för sånt... Och han känner väl av att jag blir trött och stressad. Men ändå, att så lite kan påverka...

Idag har varit en skön dag. Vi tog en tupplur på morgonen när Lucas sov mellan 8 och 10, och vid nästa sovstund gick vi och plockade lite här hemma. Det hinner bli en hel del disk i diskhon och kläder utspridda överallt. Skönt att få lite ordning iallafall, även om det är mycket kvar ( =

På eftermiddagen tog vi en promenad ner på stan och mötte upp Henriks föräldrar för en fika på Hamncafét. Där träffade vi också på Lisa och Emma och barnen, och vi fick en skön stund tillsammans allihopa i solen. Efteråt gick vi - vår lilla familj - en liten promenad och tog en pizza, och sen en längre promenad hem igen (förbi ICA och handlade blöjor först). 

Väl hemma igen vaknade Lucas lägligt för kvällsmålet. Ska se om han vill sova igen nu, det verkar som han har lite krångel med magen... Annars blir det väl en kvällspromenad med vagnen också... eller kanske Henrik tar den svängen själv, så jag kan vila en liten stund. Det tar på krafterna att göra saker, mer än man tror ( =

Ha en fortsatt trevlig helg! Kram på er. 

... medan Lucas sover, att skriva ett kort inlägg. Det var ju så länge sen jag skrev och antagligen kommer det dröja lika länge tills nästa gång jag sitter här också. Som jag sagt tidigare så tar det mycket tid och kraft att ha ett litet barn. Han har hunnit bli drygt tre veckor nu, och det går fortfarande inte att fatta att han är vår och ska stanna hos oss för alltid... konstigt och härligt (=

Nej, jag kände visst inte för att skriva iallafall. Ska nog gå och sova istället... Henrik ligger och snusar så gott, jag tar och gör honom sällskap. Om två timmar och en kvart ska jag ju upp och amma igen...

Ha det gott!


 

Ja, nu var det några dagar sen jag skrev sist. Det tar verkligen mycket tid att ta hand om ett litet barn... Jag vet, det var väl ingen nyhet direkt men jag hade inte väntat mig att det skulle vara sååå mycket. Vi hinner precis ingenting på dagarna. Inte för att vi har något viktigare för oss, men iallafall (=

De första dagarna levde vi i en liten bubbla av lycka. Det gör vi fortfarande, men nu börjar trötthet och hormoner visa sin negativa sida. Man brukar prata om babyblues omkring den tredje dagen efter förlossningen, då man helt plötsligt och utan förvarning förvandlas till en gråtande massa som inte kan tänka rationella, logiska tankar. Jag gick lugnt förbi dag tre, och dag fyra, och dag fem. På kvällen dag sex kände jag mig lite trött och nedstämd och väldigt känslig. Dag sju gick jag sönder. Jag grät, och grät och grät. Och Lucas grät han också. Det har fungerat så bra med amningen och rapningen och sovningen, och helt plötsligt gick det inte alls. Jo amningen fungerar, nästan för bra. Mjölken rinner till fortare än Lucas hinner äta, så jag går omkring som en annan Pamela Anderson, bara med skillnaden att mina bröst gör ont!! Hur som helst, på kvällen dag sju ville han inte komma till ro, och vi försökte allt möjligt. Jag blev mer och mer stressad och kände mig som världens sämsta mamma! Varför skriker han bara?? Till slut fick vi honom att somna genom en promenad i barnvagnen. (Sen sov han fem timmar i sträck och jag var tvungen att väcka honom för att det kändes som att brösten skulle spricka).

Idag känns det mycket bättre. Det har varit en lång vaken natt, då vi inte lyckats få Lucas att komma till ro efter amningen och somna, men jag tror att det mesta av babybluesen gått över. Åtminstone har jag förstått att jag inte behöver stressa upp mig bara för att han skriker - det ska ju bebisar göra. Det är bara att det skär så i hjärtat... Men det känns iallafall väldigt skönt att jag på egen hand kan få honom att slappna av i min famn och somna in, även om han vaknar en stund senare. Då vet jag att jag inte är en dålig mamma...

Vi var och hälsade på mormor & morfar igår kväll, spelade lite kubb och hade trevligt. Tror att det var precis det som behövdes. Jag insåg att det ju faktiskt inte spelar nån roll om Lucas inte somnar på kvällen. Förr eller senare somnar han ju, och då får vi väl sova mer på dagen istället.

Ja hörni, det blir en hel del prat om vårt lilla underverk... Det får ni stå ut med om ni vill läsa min blogg (= Det är verkligen otroligt att vara mamma. Att veta att den här lilla pojken är helt beroende av mig och min närhet... Det är stort, större än jag kunnat föreställa mig. Älskar honom så mycket att det gör ont... Nu sover han, så jag ska väl ta och passa på och gå och vila lite jag också. Så jag orkar med en till vaken natt om det skulle behövas (=