magicbean

Har inte skrivit på länge. Har inte känt för det, inte orkat och inte haft tid. Kanske blir det bara ett inlägg idag och sen tyst i flera veckor igen, jag vet faktiskt inte. Vet bara att jag för en gångs skull kände att jag hade något positivt att skriva. Min älskade mamma har opererats idag, hela dagen från tidigt i morse till för några timmar sedan. Ännu vet vi inte exakt vad dom gjort eller om dom fått bort hela tumören, men vi har fått beskedet att det gått bra i alla fall och att hon mår efter omständigheterna bra. Kände hur all spänning i kroppen släppte och jag blev alldeles tung och trött. Och fick huvudvärk. Har nog inte själv insett hur nervös jag varit idag.
 
I övrigt tycker jag att jag mår ganska bra. Vissa dagar mår jag sämre förstås och då är det lite jobbigt, men det känns ändå som att de bra dagarna är fler än de dåliga. Har blivit fortsatt sjukskriven och går på "lyckopiller" nu ;) Tycker att allt har blivit bättre sen jag började och att det sakta men säkert blir lite bättre hela tiden. Det största problemet är att vissa i min omgivning inte förstår eller verkar glömma bort att jag inte mår bra. Som min syster sa så skulle det vara lättare om jag hade brutit benet för då syns det ju verkligen vad som är fel med en... Det är värre när det handlar om psyket. Har jag en bra dag och skrattar och ler så betyder inte det att jag är frisk, utan det betyder att jag har en bra dag. Och jag måste ha månader av bra dagar innan jag kan börja fungera som vanligt igen, innan jag känner mig som vanligt igen. Mitt liv skulle vara lättare om jag inte hela tiden var tvungen att förklara för folk att jag inte mår bra, att jag inte orkar, att jag inte kan göra som vanligt eller vara som vanligt. Ingenting är ju som vanligt! 

Men, just i dag spelar det inte någon roll. I dag är en bra dag :)