Runt och runt och runt och runt...

Jaha, så har man åkt på en ny förkylning - för ungefär femte? gången sedan i december... Börjar bli riktigt less på alla dessa sjukdomar som bara snurrar runt runt runt och aldrig försvinner. Näsan rinner, ögonen rinner, huvudet värker och halsen känns svullen. Och energin är lika med obefintlig. Tog en promenad och hämtade Lucas på dagis som ligger ca 300 meter bort och var helt slut när vi kom hem igen. Längtar verkligen till våren! Men den känns just nu väääldigt långt bort, med tanke på att det snöade typ en halvmeter igår. Det är inte det att jag inte gillar snö, det gör jag verkligen. I normala fall. Men när man ska pulsa sig fram med vagn, snowracer och tre barn och har en dålig rygg så känns snön rätt jobbig. Ska inte nämna hur jag känner inför alla vinterkläder och skor och barn som inte vill klä på sig... MEN, man får glädjas åt det lilla. Både Lucas och Adam mår bra (lite snoriga och hostiga bara) och ska få gå iväg båda två imorgon och leka några timmar. Henrik blir hemma en dag till så jag får chans att vila. Och kanske känns allt lite mer positivt då. Nej, nu måste jag nog gå och snosa lite på min lilla Maja för att lätta upp humöret ;). Vi hörs!

Fem i familjen

Har inte haft lust eller ork att skriva på länge, men idag kände jag för att skriva av mig lite så här kommer det ;)

Först och främst har ju en ny liten person kommit in i mitt liv. Äntligen, får man säga så?, har jag fått en liten flicka :). Klart att det egentligen inte spelar någon roll om man får en tjej eller kille så länge barnet är friskt så är man ju lycklig! Men, nu när hon är här måste jag erkänna att det känns som en ordentlig bonus. En liten flicka, en som är som jag... En liten Jenny, som kommer att ta efter mig istället för pappa och ha mig som förebild. Det känns stort. Och jag är hemskt tacksam!

Och nu är jag trebarnsmamma! Det känns också stort, och overkligt! Kan inte riktigt fatta att jag är mamma. Punkt. Ännu mindre att jag faktiskt har tre, friska, superfina barn...

Men men, allt är ju inte en dans på rosor direkt ;) Inte för att jag hade trott det, åh nej, jag var väl förberedd på att det här med att skaffa ett tredje barn skulle innebära en hel del jobb och att det skulle bli en stor omställning för oss alla i familjen. Och det tar väl sin lilla tid innan alla hittat sin plats. Och det måste det få lov att göra. Men ändå... Tänk, vad lyckligt lottad jag är!


Här är hon, vår lilla Maja :)


RSS 2.0