magicbean

Adam 10 månader rotar i kastrullskåpet. Jag tyckte att jag kände igen den här bilden så väl...

Och det var ju inte så konstigt...
Lucas 9 månader. Samma datum, två år tidigare :)

Igår fyllde "farfar Roffe" 59 år och det firade vi här hemma i trädgården med hallon- och blåbärspaj med vaniljglass. Mums! Och hur det nu kom sig så fick Lucas presenter: en såpbubblekanon och utklädningskläder - en prinsessklänning och en piratkostym med tillhörande sabel som Lucas så fint uttryckte det ;) Han ville inte alls prova kläderna (tror han tycker det är lite skrämmande), men svärdet tog han direkt och sprang runt med, och sen blev det till att rita skattkartor och gå på skattjakt. Sabeln fick följa med hela kvällen, till och med upp i soffan framför Bolibompa... Och i morse var den hans första tanke... En bra present med andra ord. Efter vällingen var det dags att "Jaga mamma", och jag hängde på i leken förstås och sprang runt runt i huset och ropade HJÄÄÄLP! Varpå världens gulligaste lilla Lucas stannar upp mitt i leken och säger:  "Ingen fara mamma, det är bara jag". Han är ju så gullig så jag tror jag smäller av...

Har varit mitt uppe i en rafflande budgivning de senaste dagarna, som avslutades på eftermiddagen idag. Det var vi som fick ge oss då priset steg alltför högt och nu såhär i efterskott känns det faktiskt bra. Det var inte meningen att det skulle bli vårt helt enkelt. Men när man är mitt uppe i det tänker man bara "vinna vinna vinna" och det blir nästan så att man vill vinna till varje pris. Och det är ju verkligen inte värt det, att betala så mycket för ett hus att man sen inte har råd att njuta av det. Så det känns både surt och skönt på samma gång att det inte blev vi som vann.... Det kommer fler hus. Det här var inte vårt.

Idag har varit en rolig men tuff dag. Linnea var här med sina kottar Iina och Sid och Lucas var ledig från dagis så tillsammans med Adam och mig var det fullt hus kan man väl säga. Innan lunch gick vi till lekparken och röjde runt och sen tillbaka hem för mat och mera lek. Det blev rätt hektiskt. Fyra barn som alla vill ha uppmärksamhet, två vuxna som försöker hålla ordning på alla ungar och laga mat och duka och umgås samtidigt. Och ovanpå detta kissas det överrallt utom på pottan och bajsas hur många gånger som helst (men i blöja tack och lov). Undrar just vad dom där köttbullarna var gjorda av... När Linnea och barnen gått hem vid tretiden blev det förstås ingen vila heller. Killarna sov i skift och sen var det bara att knalla iväg till affären för att inhandla lite middagsmat. Sitter nu i soffan efter en hemgjord pizza som verkligen satt där den skulle. Kan man vrida fram klockan några timmar och lura i ungarna att det är läggdags tro?!

Vet inte varför, men jag är så trött nu för tiden. Får sova ordentligt. Iallafall jämfört med tidigare. Men ändå så är jag sååå trött! Mornarna och förmiddagarna går bra, men sen när eftermiddagen kommer tar orken slut. Den där sista timmen innan maken kommer hem är riktigt tung. Då när man ska laga mat och dessutom hålla stora killen på bra humör så han inte "slår ihjäl" minstingen. Då när han också är trött efter att ha hållit igång på dagis hela dagen... Försöker planera så att maten är klar eller åtminstone förberedd så att jag ska slippa stå vid spisen då när vi alla är som tröttast. Och nu när vädret tillåter håller vi oss utomhus så mycket det bara går. Men ändå är jag så trött.

Kan det vara för att jag nu när jag får sova mer på nätterna är piggare och har mer ork och energi till att göra saker därför också gör mer saker och håller igång på dagarna och det gör att jag blir trött och inte orkar?! Eller att jag inte stupar i säng klockan nio på kvällarna utan faktiskt klarar av att hålla mig vaken ända till elva- halv tolv och därför egentligen sover mycket mindre än jag brukar och borde och att det är därför som jag trött?! Ja den som kände sig utvilad och pigg i skallen skulle ju kunna fundera mer på detta och kanske komma fram till en logisk förklaring...  

Adam har tagit sitt första steg! Det blev bara ett. Vid det andra steget ramlade han. Men vi fortsätter träna ;) Tänk att han snart kommer att kunna gå själv...