magicbean

Det är lite skönt att ha bloggen nu, känns bra att få skriva av sig lite om alla tankar som snurrar i huvudet. Det här inlägget blir lite osammanhängande, men det passar ju ganska bra in på hur jag är just nu :)

Jag har precis insett att min lilla son nog känner av allt som händer och blir mer påverkad av det än jag trott. Han är väldigt mammig och vill helst bara att jag ska bära honom eller sitta med honom i knät. I morse när jag skulle lämna på dagis ville han inte alls att jag skulle gå, han grät och drog i mig och visade att jag skulle följa med in och leka. De senaste dagarna när jag hämtat honom har han inte ens låtit mig gå in på avdelningen, utan visat tydligt att "vi ska gå hem nu". Och det här är samma kille som för några veckor sedan ville stanna kvar en timme och leka varje dag, och som inte ens brydde sig om att säga hej då vid lämningen för att han var i full gång med att leka med de andra barnen och inte såg mig... Känns jobbigt!

Fick ett mejl från en elev i nian idag, som krävde att jag skulle komma tillbaka.  Känns skönt att veta att man är saknad, men samtidigt får jag dåligt samvete. Jag vet inte om eleverna ens blivit informerade om varför jag inte är i skolan. Men det känns inte som att det är mitt ansvar? Har suttit och skrivit omdömen en timme nu. Ska ta en paus och fortsätta sen så jag blir klar och kan sluta tänka på det.

Det är svårt att släppa alla måsten när de fortfarande finns där!!